Jag försökte att lugna ner mig och intalade mig själv att jag nog hade drabbats av kristallsjukan.

Mina barn fick handla åt mig under tiden, men dagen innan nyårsafton var jag så dålig att svärsonen fick köra mig till läkarstationen där det konstaterades att jag hade fått förmaksflimmer.

Sedan blev det en färd till lasarettet med ytterligare undersökningar.

Som väl var hade jag inte fått någon blödning i hjärnan så därför sattes det blodförtunnande medlet Eliquis in vilket jag nu har ätit i ungefär fyra månader.

Min puls var hög så jag fick även utskrivet Bisoprolol som lugnade ner min fruktansvärda hjärtklappning.

Är illamående dagligen fortfarande, men min yrsel är bättre som väl är. I början kunde jag knappast stå på benen på grund av balansrubbningar ­– men nu har det stabiliserats något.

Minns att jag efter den första vaccineringen (Pfizer) liksom fick svårt att andas, men just då satte jag inte det i samband med vaccinet. De problemen har kvarstått och jag känner mer eller mindre av det.

Är också väldigt trött.

Jag minns också att dagarna efter vaccinationen började det med en konstig känsla i mina ben, en väninna berättade att hon också hade fått samma besvär efter sin vaccinering. I dag har jag ibland kvar en känsla av att fötterna drabbas av känselbortfall, som om de är bedövade och det är obehagligt.

Ja. Så här drabbades jag främst efter den tredje Modernavaccineringen och jag kommer aldrig mer att ta något av dessa vacciner utan fortsätter att skydda mig med munskydd, vilket jag gjort sedan pandemins början.

Därför är det surt att jag efter vaccineringen som skulle skydda mig i stället drabbades av de här biverkningarna, vilket har gjort mig deprimerad också. I synnerhet som jag skött mig och använt munskydd hela pandemitiden.

Taina Adolfsson