I juli tog jag första sprutan (Pfizer), mot min magkänsla och kluvna tankar. 49 år och fullt frisk njöt jag av semestern med många sköna dagar och kvällar på padelbanan. Under min sista semestervecka i augusti blev jag förkyld med halsont, feber och nästäppa. Jag fick lock för höger öra som höll i sig ett par dagar, det släppte för att sedan komma tillbaka 3–4 dagar senare för att igen hålla i sig 1-2 dagar.

Jag tyckte inte att det var några konstigheter då jag har tinnitus sedan 22 års åldern och har fått lock för örat någon gång ibland under årens lopp. Men den här gången gav det sig inte. Efter ett par dagars lock knäppte det till i örat (när jag gått och lagt mig för natten) och hela rummet snurrade. Jag kunde inte fokusera blicken och vågade inte röra mig. Mina tinnitusljud förvärrades, som om någon vred upp volymknappen på högsta volymen och locket i örat gav ett rejält tryck. Jag kräktes och efter ett tag lugnade det ner sig. Tre dagar senare började samma sak igen, med lock för örat, yrsel men även med ljudkänslighet och huvudvärk och flera andra konstiga symtom som jag aldrig haft förut.

Det fortsatte vecka ut och vecka in och till slut orkade jag inte jobba längre. Läkaren jag träffade gav mig diagnosen Ménières sjukdom (en sjukdom i innerörat). Nu så här i efterhand, kan jag minnas tillbaka på den tiden 1994 då jag fick tinnitus, att jag hade liknande symtom, men inte alls i närheten av det jag upplevt de här senaste tre månaderna.

Om det är en slump att något i kroppen väcktes till liv några veckor efter första sprutan kan jag inte svara på. Men jag väljer att dela med mig av min upplevelse, för att se om någon där ute upplevt något liknande.
Jag vill tillägga att jag tycker så synd om och lider med alla som fått besvärliga biverkningar som jag läser om i den här gruppen. Jag lider även med dem som fått besvär av Covid-19.