Hon skriver så här i sitt första sms.
”Hej Laila. Hoppas det är bra med er! Du har ju varit med från ”början”, så jag ville att du ska veta att jag har förlorat mitt barn. Hon kämpade så fint, men orkade inte längre. Jag är okej under omständigheterna men bor hos mina föräldrar mycket för jag har inte så mycket kraft. Kram”.

Jag svarar att jag är ledsen och tänker på henne. Själv tänker jag stilla för mig själv att ett missfall kan hända vem som helt och tyvärr var hon en av dessa. Men så fastnade jag för en artikel i en av Sveriges kvällstidningar som skrev häromdagen ( 18/1) om att det är egoistiskt av gravida kvinnor att inte ta injektion. Jag reagerade inte mer på den än på någon artikel som jag läst. Mer än att jag bara ser en enkelriktad journalistik. Åter igen påminner jag dig om att jag är inte emot vaccin jag är för demokrati. Men så i går morse, söndag 23 januari, kom jag att tänka på min vän igen. Så jag skickade ett sms och frågade om hon tagit vaccinet varav min vän svarar mig;
”Hej Laila. Tack för omtanken, och tack för att du skriver. Ja alltså, jag har funderat mycket på det där – men inte riktigt vågat tänka tanken fullt ut. Jag hade fått de första två doserna innan jag blev gravid. När jag var i vecka 19 ringde plötsligt min barnmorska och var stressad över att de hade fått nya direktiv om att alla gravida skulle ta dos 3 direkt efter vecka 16. Så det blev hetsigt och jag tog dosen så fort det gick. Efter ytterligare 2 veckor drogs det direktivet tillbaka. Idag kan man inte hitta nån info om det längre – allt är som bortblåst. Min lilla flicka är ju nu (tidsmässigt) i vecka 24 – men hon stannade i tillväxten i vecka 19. Hon har fortfarande hjärtslag, men ingen chans att få växa sig större. Jag vet inte vad jag ska tro. Kan det verkligen vara en slump att hon slutade växa precis så jag fick dos 3? Jag vet verkligen inte.”
Jag blev helt chockad när jag läste min väns sms. Då jag verkligen trodde att min vän fått ett ”vanligt” missfall. Men så är det inte.

Hennes lilla flicka lever!